utsketet plommon

Idag har det varit lite tufft att blogga.. 
Allt har liksom kommit ifatt mig och jag känner mig helt tom och helt full av motstridiga känslor på en av samma gång! Jag har så mycket jag vill säga men så fort jag sätter mig ner och ska skriva så blir det helt blankt. 
Jag känner mig som ett utsketet plommon rent ut sagt..
 
När jag började tänka på att lämna bort honom så var drömmen någon som Elvira - någon som kunde och ville utveckla honom, som vill tävla och pyssla om honom. Nu har jag hittat henne och inte nog med det så ska han stå i ett stall med en stoooor box och en riktigt stor hage :) Dessutom så ska hon ha med honom i programmet på Flyinge så han kommer gå dressyr men även hoppa en dag i veckan vilket är minst sagt perfekt.
Det är drömmen och jag är så in i bomben lycklig att han ska få stå hos henne! Jag vet att han kommer må som en prins. 
 
Men sen skär det i mig att jag har tagit det här beslutet. Jag känner mig som världens sämsta människa som inte ens kan ta hand om min egen häst. Har man en häst så ska det vara prio 1, det ska vara ens ansvar och man ska ta hand om den. Jag känner att jag har misslyckats, jag har svikit den jag älskar. 
Jag hatar mig själv för det här.. 
 
Men innerst inne sså vet jag ju att detta kommer bli super, det är bara lite jobbigt.
 
I fem år har han varit prio 1 i mina tankar, den första jag tänkt på och det sista jag tänkt på innan jag somnat <3 
 
Kram Kajsa