TeamGW

Jag ska förklara. 

- Många, ja nästan alla ridmänniskor är hårda, envisa, självälskade besserwisserar. Så är det bara, vi älskar våra djur så mycket att vi kan gå över vatten för dem. Vi vet även vad som är bäst för dom och ingen och då menar jag INGEN kan veta bättre. 

Just det där kan leda till mycket onödiga tårar för alla inblandade runt om kring.. 

Jag har råkat ut för denna vrede ett antal gånger och det är lika jobbigt varje gång men lite extra jobbigt blir det när de trycker ner en i leran på fel grunder. 

Jag kan förstå att de blir arga när jag blir missvisad att släppa ut en skadad häst i skritten - visst de behövde inte skrika så de blev hesa MEN jag förstod. Ja alltså nu förstår jag men Kajsa 14 år förstod inte..  

Det jag inte kan förstå är när man lägger ner sin själ i en häst, spenderar många sena kvällar med detta oregelia monster, blir trampad, blir översprungen, blir huggen efter gång på gång så har fortfarande ägarna mage till att med falska anklagelser om att jag förstört deras häst. Hade jag inte lagt ner min tid och mitt liv hade detta monster fortfarande stått kvar i sin leriga hage. 

Men ridmänniskor är väldigt bra på falska anklagelser. Jag har blivit anklagad för mycket i min dag som jag verkligen inte har gjort. Alltid lika roligt. Och jag glömmer alltid hur ont det gör.. 

Dock måste jag säga att konstruktiv kritik och att ägarna vill vara delaktiga är något som jag bara ser som positivt det är när det blir personligt, elakt, och när de börjar köra över en som jag reagerar och blir sårad! 

Så för att komma till poängen: 

1. Rör ALDRIG någon annan häst om ni inte har skrivit ett utförligt kontakt på vad som gäller/inte gäller. 

2. Jag säger som min pappa "lita inte på en jävel" 

3. Var hård - så fort du märker att ägarna börjar visa tendenser till att gå till attack, dumpa dom så de inte hinner dumpa dig!! 

4. Jag säger som Kotten - vräk de onda hyresgästerna i huvudet och höj hyran så de inte kommer tillbaks! 

Nu ska jag släppa det här för en stund för lite mat och sedan ska jag börja grubbla på hur jag ska gå vidare med den här skiten... 

Kram Kajsa