---
- En ung ryttare skadade sig allvarligt och som senare avled på framhoppningen i Björbäck.
Det var inget som brast i säkerheten, det var inte hästens fel och inte heller ryttarens - det var bara ren och skär otur. I sin värsta form.
När man får reda på en sådan här grej som har skett i ens närhet känns det som om man tar ett steg bakåt, ut från "jag är odödlig" bubblan och ser allt med nytt perspektiv. Man ser alla risker som man tar dagligen. Men som Emma sa till mig igår när jag frågasatte hästsporten och varför man håller på, att skador och olyckor sker överallt. Inte bara i ridsporten - du kan gå och snubbla på trottoarkanten och landa fel, en älg kan springa ut framför bilen och det kan få ödesdigra konsekvenser.
Men trots att olyckor sker överallt runtomkring oss så tar vi en större risk när vi blandar in en 500kg djur. Så är det bara och det är inget vi ska bortse ifrån, vi måste vara medvetna om risken.
Jag känner mig helt tom och mina tankar går till ryttarens familj och vänner! Men även till alla dom som var på plats och fick se denna hemska olycka..
Jag har en känsla av att jag vill hjälpa de anhöriga och deras sorg. Jag vill göra något som hjälper dom men jag vet också att det inte finns något i hela världen som kommer hjälpa dom nu. Det enda vi kan göra är att skänka en tanke till dom, tänka ett ljus och komma ihåg...
Kram Kajsa