TeamGW

När jag köpte Lus var jag tillsammans med Jacob, så de första 1,5åren av hans liv uppfostrade jag honom till att vara självständig. 

Han var min bebis redan då men jag ville ha en hund som kunde klara sig själv - som inte måste följa med på toan för att den får separationsångest, utan som trivdes bra i soffan trots att vi kanske var i köket :)

 

Sen gjorde jag och Jake slut och jag flyttade hem till Halmstad, Lus blev ännu viktigare för mig, han var mitt allt och sakta men säkert så blev jag hans allt också.

 

Jag har hållit hans regler bra har jag tyckt, men det jag inte har märkt är att vi helt omedvetet klistrar oss fast vid varandra mer och mer för varje dag. Vilket också har gjort så att vi har tummat på reglerna..

 

Detta har jag inte ens tänkt på fören jag träffade Alfie! 

Lus är inte alls den självständiga hund han en gång var... När jag är på toa så ligger han utanför. Han blir super upprörd när han inte får sova i sängen och försöker hela tiden rymma från sin bur som han en gång älskade mer än mig! Han tycker inte alls om att vara ifrån mig och blir helt apatisk. 

 

Nu får vi helt enkelt lära om :) 

Han kommer ju vänja sig vid sitt gamla liv igen och vi kommer kunna gå tillbaks till hur vi var innan med en modifiering! Jag vill inte ha honom så kall som han var innan, jag tycker ju om att han blir glad när han ser mig och att jag är hans allt MEN det hade varit skönt hon han kunde vara liiite mer självständig!