Hugg i bröstet

Jag har ju följt dressyrryttaren Ninas Rademakers i flera år! 
Hon har varit min topp 1 blogg, ni vet den bloggen man aldrig missar att läsa ett enda inlägg :)
 
Jag älskar hennes relation med sina hästar, att hon inte köpt klart material utan hon köpte en svår häst med bra kvaliteer som hon har jobbat med - i flera år! Och nu är hon nääästan framme vid hennes mål = att rida U25. 
 
Men så igår fick jag mig en käftsmäll när jag gick in på hennes blogg, hon ska sälja sin Bizet! 
Jag blev så upprörd så jag svor att aldrig läsa hennes blogg mer, jag till och med avföljde henne på instagram, haha. 
 
Nu såhär i efterhand tycker jag ju självklart det är ett klokt val! Hon vill inte pressa sin häst till något hon inte är redo för, hon vill låta henne få något år till på sig innan hon går upp i de högsta klasserna. Men Nina har ju inte ett år till att lulla rundor. Hon har ett år kvar i U25 och då vill hon självklart vara där uppe och tävla :)
 
Men jag måste ju ändå fråga mig själv varför jag blev så ledsen/besviken och till och med arg!?
- Jag kan tänka mig att jag har haft henne som förebild i flera år till min och Haldors resa! Kan dom så kan banne mig vi - har jag tänkt :)
Inte på samma nivå såklart men hon tog en hopphäst och gjorde till en dressyrhäst och det gör jag ju med Haldor! Åh jag käde väl att hon gav upp, vände mig och Haldor ryggen. 
Jag trodde hon var mer som mig, som älskar sin häst mer än tävlandet och då å där gjorde jag en tre sekunders analys att hon älskade tävlandet mer men nu är det ju tvärt om! Hon älskar sin häst mer än tävlandet. 
Fint ändå. 
 
Detta var ett flummigt inlägg och jag vet inte riktigt vad jag ville komma till mer än att jag försöker reda ut varför jag blev så upprörd...
Inte mitt bästa inlägg direkt haha.
 
 
Kram Kajsa